RoseThorns

Så mycket känslor som jag inte kan få att försvinna. Är förvirrad och vet inte vad jag vill. Minnen på gott och inte mycket ont. Varför? Frågan är varför! Kommer aldrig glömma! Kommer alltid minnas med massa varma känslor och lite förtvivlan. Vem lämnade vem sjunger Melissa Horn... Ever thine, ever mine, ever ours (Beethoven) This summer!

Bakar muffins med geisha och mjölkchoklad. Lyssnar på massa musik: Band of horses, Adele, Håkan Hellström, White lies. Jobbar alldeles för lite även om jag tar så mycket extra timmar jag kan få tag på. Söker jobb. Letar städer. Är fast i min numera ensamma värld och försöker fixa små sociala dejter med vänner. Men inget döljer tomrummet som jag har inom mig just nu. Hösten är nästan här och att vakna till en ny dag är en pina. Om bara, om bara... Våga! Kämpa! Bevisa!

En gammal klassiker =)

Om detta var din sista dag på jorden vad hade du gjort då?

Jag hade spenderat den med dig. Sagt förlåt och försökt göra dig lycklig den dagen så ditt sista minne av mig hade varit oss, tillsammans.

Har ett Greys Anatomy marathon =)

Jag har funderat lite de senaste dagarna. Hur kommer det sig att de som söker efter kärlek aldrig hittar den medan de som inte söker gör det? Ja, alla säger att det är när man slutar söka som man hittar någon. Och att man hittar den "rätte" när man minst anar det. Men hur lätt är det egentligen att sluta söka?

Och hur kommer det sig att två människor som söker kärlek och hittar varandra sedan inte passar ihop? Är det så att de har sådan tydlig bild av sin blivande partner att det helt enkelt inte fungerar för att den andra inte passar in i bilden? Det är ingen av dem som vill ändra bilden av den rätta och i deras ögon det perfekta förhållandet.

Ska man kanske göra som Charlotte i Sex and the city och helt enkelt ta den första bästa som "verkar" vara en som kan passa in i ens liv. Att det sedan antagligen inte kommer fungera för att man gjort något förhastat är en annan femma. För vem av oss sökare har inte känt tidigt i ett förhållande att man vill ta de där stora stegen. Kanske är felet att man letar efter något som inte finns. Ett förhållande ska man arbeta på tillsammans. Inte arbeta på tills det uppnår något som en av partnerna fantiserat ihop. En fantasi och en uppfattning om det perfekta förhållandet. Kanske är det så att när man kan ta en dag i taget och acceptera att saker och ting aldrig blir som man tänkt sig, att det är först då man kan bli riktigt lycklig i ett förhållande. 

Ja, dessa frågor om kärlek! Man kanske skulle sluta fundera och börja fokusera på något annat. Som att rädda världen eller nått. Har kanske större lycka där...

Idag vaknade jag upp med ångest och en stor saknad. Mobilen var tyst. Inga sms mottagna.

Hela sommaren har jag skickat sms, pratat i telefon och skrivit massvis med timmar på msn med en jätte fin, jätte bra kille. Vi har träffats några gånger och jag vet att han skulle kunna ge mig allt det jag alltid velat ha. Han vill ge mig allt det som jag vill ha.

Hur kommer det sig att när man har en kille framför sig som vill ge allt, satsa allt, så finns inte känslorna där hos en själv?

Självisk eller inte självisk? Jag valde att inte vara självisk. Jag hade kunnat ta upp hans tid. Fortsatt få alla fina sms, fortsatt träffa honom och ha hans armar omkring mig framför tv:n och vakna med hans armar runt mig på morgonen. Men jag bryr mig för mycket om honom, tycker för mycket om honom, för att kunna utnyttja honom så.

Det kliade i fingrarna när jag vaknade imorse. Ville skicka och säga hur mycket jag saknade honom. Men det vore inte rättvist. Vi ska vara vänner. Försöka vara vänner.