RoseThorns

Med en annan ros och om det går att skapa samma effekt med text och ros...

För några veckor sedan på tåget hem från jobbet såg jag en tjej. Hon satt där tvärsöver med stora glasögon, långt lockigt rött hår och en stor resväska framför sig. Det tog mig ett tag att upptäcka och det kanske är något som alla inte ser. Vi som varit där vet, vi ser, vi känner. Hon grät tyst. Försökte att inte visa att hon var ledsen och upprörd. Varför är det så? Varför kan man inte få sitta och gråta om det är det man känner för?

Idag är det den 11 Maj! För exakt ett år sedan hände det som inte fick hända. Jocke lämnade mig och alla som är mig nära vet vilket helvete jag gick igenom. Så igår när jag satt på bussen påväg hem kom jag och tänka på den årsdagen som skulle komma och också på denna tjej.

Vid 5-6 imorgon på morgonen var det ett år sedan jag gick igenom halva Växjö med massa kassar på mitt cykelstyre och försökte att ta mig hem utan att bryta ihop. Utan att gråta och visa för alla dem som skulle till jobbet att mitt hela, vad jag tyckte då, liv hade gått i kras. Och det hade det egentligen gjort. Han hade varit mitt allt och utan honom kunde jag inte stå.

You know what? Life goes on!

M L E R

Är inte jätte snygg men kanske något liknande.

Drömmannen som vi alla letar efter finns på den plats där vi inte letar. Han är som ett par borttappade nycklar. Mitt tips är att leta där han finns ;) Är inte det något av det mest irriterande svar någon kan ge?

"Jag hittar inte mina nycklar"
Svar: "Leta där du la dem"

När man minst förväntar sig det så hittar man sina nycklar igen. Eller vore det kanske bättre att säga att kärleken är som ett par borttappade nycklar. Ena stunden är den där, sen tappar man bort den (eller tron på den) och sen när man minst anar det så dyker den upp (eller en person som ger tillbaka tron). Kanske skulle lägga ut en annons på nätet. Gone missing: Love! Have you seen it call: 0000-000000 Reward is to expected! Belöningen får man bara såklart om man är rätt person :) And it's me!