Jaha då var det dags att leta efter en praktikplats. Känn ingen press Malin, ingen press! Vad kan jag prestera, vad kan jag bidra med och vilka skulle kunna tänka sig att ha mig som praktikant? Webbdesign: Det kan jag! Webbprogrammering: lite värre.. Grafisk design har jag inte jobbat med så mycket, men är ganska nöjd med det lilla jag gjort..
Varför ska det alltid vara så svårt? Jag hade svårt att hitta sommarjobb (hamnade som vanligt på kabeln) och magkänslan säger att det inte kommer bli lättare att hitta en praktikplats.
Wish me good luck! I'll need it!
Och om någon där ute vet ett mediainriktat företag som tar praktikanter, hör av dig!
Jag hade en dröm inatt. Jag kommer inte ihåg vad den handlade om, men vet att jag i drömmen hade skrikigt allt vad jag kunnat för att få ut det onda inom mig. Det var först vid 2 på dagen som jag klarade av att komma ur min nedstämdhet som jag fått under natten och ta tag i livet.
Under den tiden jag låg utan lust att börja dagen funderade jag. Jag kom fram till att jag inte tycker om mig själv. Jag är en självisk, lömsk och krävande människa. Sådana människa med de egenskaperna tycker inte jag om. Jag har försökt ändra mig, men jag kan inte komma ifrån avundsjukan när jag möter någon mer intelligent, snyggare, snällare, en bättre människa i allmänhet än vad jag är.
Jag var på Liseberg igår med Linda Kronqvist och hennes kille Niklas. Niklas hade med sig några vänner, två ganska nyblivna par. Vid dagens slut ville jag bara hem och komma ifrån allt gull och puttinutt. Att stå i kö med tre par som håller om varandra och själv stå bredvid utan någon, det går inte beskriva hur jag kände mig. Grejen är att jag är inte den kramiga typen. Jag vet att om jag fortfarande varit tillsammans med mitt ex så hade inte vi stått och hållt om varandra i kön. Om han hade fått följa med överhuvudtaget. Han fungerade inte riktigt bland folk. Dagen fick mig att förstå att jag aldrig kommer ha ett sådant gulligt förhållande, min personlighet förhindrar det. Jag kommer aldrig bli snäll, söt och trevlig.
När jag ligger i min självömkan och funderar så kommer alltid den gamla goa frågan upp: Vad är meningen med livet? Varför lever jag? Har jag något syfte här i världen? Livet. Man måste ofta ha pengar för att kunna göra något roligt, leva livet. För att få pengar måste man jobba, men pengarna man tjänar gå oftast inte till något roligt. Utan till nödvändigheter för att kunna överleva, mat och tak över huvudet. Jobb. Jag vill ha ett bra jobb som jag trivs med. För det måste jag kämpa, mer eller mindre än andra beroende på talang och intellekt. Det är just det där med att orka kämpa, orka bli bättre som är det kniviga. Jag skulle kunna lägga av, sluta kämpa, nöja mig med det jag kan få. Kanske kan få ett jobb på kabeln, ta en kille jag inte älskar till 100% och bo resten av livet i ett litet hus i förorten med min man och 2 barn. Än sålänge tänker jag inte göra det, lägga ner kampen, men det kanske kommer en dag när jag blir tuvungen.
"Life's a bitch and then you die" är ett uttryck jag fick lära mig av en deppig 30-åring när jag var 19 år gammal. Kan inte gör mer än att hålla med honom. För inte har man tur med livet inte. Fast några små ljuspunkter finns det väl =)
