RoseThorns

Har svårt att se ljuset i tunneln. Problemhögen bara växer och jag vet inte var jag ska finna styrkan att ta mig igenom allt. Jag får föda på de ljuspunkter som finns i mitt liv. Igår stod jag på andra sidan, jag fick höra någons "sanning" om mina handlingar. Annars brukar det vara tvärtom. Vissa åsikter och delar av det jag fick höra kan jag förstå medan andra sårade mig djupt. Jag misstänker nu att en gammal och stark ljuspunkt i mitt liv har försvunnit. Jag går nu och drömmer om en annan värld där jag kan hitta nya ljus som jag kan stärka och få styrka av. Ett jobb, lägenhet och främmande länder.

Underligt inlägg - I know

Tycker att vart jag än kollar så ser jag sorg och irritation. Är det vad som händer i början på sommaren med alla avsked och avslut? Läste idag att en student blivit avstängd pga fusk, vilket följts att fullt med olika åsikter och påhopp. Jag ser sorgsna blogginlägg om att studentperioden i livet är över och hur jobbigt det är att säga hej då till vänner och bekanta. Jag var hos en kompis igår vars kille åkt utomlands/hem för att träffa sin mamma. Min vän kommer kanske inte se honom på månader, år eller någonsin igen. Jag ser gamla bilder från campustiden där jag saknas och undrar när en vänskap rann ut i sanden och blev till en bekantskap. Sommaren ska komma med sol! Den var här en vecka men försvann och regnet började falla. Vart är glädjen och lyckan som ska komma med sommar?

I vinter och vår har det mesta gått som det ska med skola och livet med endast vissa små hinder, men inget jag inte klarat av. Sen kommer sommaren och redovisning av uppsatsen och helvetet bryter lös. Jag bryter ihop innan redovisningen och klarar inte av att göra den, den skjuts upp till Augusti. Att jag ska göra den i Augusti gör egentligen inte så mycket med tanke på att jag ska läsa in 15 hp i sommar och inte kan ta min examen tidigare iaf. Nu hade jag hoppats att det skulle vara det enda problemet, men nej! Idag när jag skulle kolla på sommarkurserna visar det sig att det är för sent att registrera sig på en av de båda kurserna jag tänkte läsa vilket gör att jag måste läsa spanska i sommar. Jag har inte läst det på fyra år och är osäker på om jag kommer att klara den kursen. Eftersom jag för några veckor tillbaka bestämt mig för att inte läsa spanska har jag slängt lappen med vilken dag introduktionsmötet ska vara och vilken tid och sal. Ett sista litet gnäll: Mina skor som jag köpte i våras är redan trasiga vilket ledde till att jag idag fick gå igenom stan med ett par skor var sula hade gått sönder på båda fötterna.

Kan också tillägga att jag i början av september är arbetslös och bostadslös!

Är inte livet härligt ibland?