Mail till Lule
Ibland känns världen lite för liten. Det finns ingenstans att gömma sig. Ingenstans där man kan försvinna från verkligheten ett tag. Saknar då Fröseke och skogen. Till skogen gick jag när jag var liten och ledsen. Satt på en sten och tänkte. Sjöng en sång och hittade energi. Det finns skog i Växjö, men det är inte min skog. Inte mina bäckar.
När jag var liten fanns det en plats nära min skola, en grusväg och vid sida en stig, en bit in fanns blåsippor i mängder. Ytterligare en bit in så fanns en jätte fin bäck där jag lekte, själv eller med andra. Om jag hade kunnat måla skulle jag ritat upp den bild jag har inom mig. Idag finns min skog, bäck och blommor inte längre kvar. Istället finns en stor ful öppning med stubbar. Det vackra är borta och så är jag och min barndom.
Ibland får jag det att låta som om jag är 45 och att ungdomens dagar är över :)
När jag var liten fanns det en plats nära min skola, en grusväg och vid sida en stig, en bit in fanns blåsippor i mängder. Ytterligare en bit in så fanns en jätte fin bäck där jag lekte, själv eller med andra. Om jag hade kunnat måla skulle jag ritat upp den bild jag har inom mig. Idag finns min skog, bäck och blommor inte längre kvar. Istället finns en stor ful öppning med stubbar. Det vackra är borta och så är jag och min barndom.
Ibland får jag det att låta som om jag är 45 och att ungdomens dagar är över :)
