RoseThorns

Har funderat fram och tillbaka och kommit fram till att jag väljer mig. Jag fick förklarat att han jag tittat på i smyg antagligen har känslor för en annan. Varför skulle det då vara värt att forsätta gå runt och fundera? Jag väljer att vara ovetande. Så jag gör upp lite andra planer. Jag ska imorn söka ännu fler jobb, göra knäck och programmera. Sen ska jag bli smal. Hur knäck och bli smal går ihop vet jag inte ännu. Får ge bort några till lillsyster. Sen blir det glöggbjudning imorn hos en tjejkompis. Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad.

Träffade en kille en kväll för några år sen.
Jag var upptagen och han var en främling som jag egentligen hade velat göra till mer.
Vi sågs sporadiskt, han som en vän till vän.
Jag som en bekant, varken vän eller främling.
Han fanns i min närhet, men jag berättade aldrig, jag satsade inte utan höll mig till mitt.
Jag var ofta svartsjuk, men gömde känslorna.
Det gick år men jag var upptagen och han var en vän till en vän.
Det var tyst i några år, men vi sågs igen.
Han var fortfarande en bekant, varken vän eller främling.
Det gamla för mig var kvar, nu fanns chansen, möjligheten, för jag vet ju faktiskt inte.
Men jag väljer bort honom, vågar och vill inte satsa utan väljer mig.

VET att jag är dramatisk men som jag tror att jag skrivit innan, hur roligt hade det varit annars? =P