RoseThorns

Jag visste inte vad jag skulle möta dagen efter jag skrev förra inlägget. Då ville jag bara skriva om en bok och om min koppling till den. Igår kväll och idag har jag verkligen fått kämpa emot ångesten, den tryckande känslan i bröstet, illamåendet och sömnlösheten. Han har lämnat mig. Orkar inte med mig, oss, längre. Jag vill inte tänka på alla tårar som har fallit idag för killen som i ett och ett halvt år har varit så stor del i mitt liv. Vad gör man när en person man umgåtts med praktiskt taget varje dag helt plötsligt försvinner: Överlever? Tar en dag i taget?

Jag har för stunden avaktiverat min Facebook för att slippa omvärlden. Det jag behöver just nu är mina närmaste vänner och glömma det gamla och börja på nytt.

Idag har det faktiskt varit väldigt synd om mig. "Hulk sad"!