Visitkort
Jag har varit singel nu i några månader och har upptäckt ett ganska intressant fenomen. Om man träffar en kille ute en lördagskväll, pratar och har trevligt så byter man inte nummer när kvällen är slut. Nej, man säger eller blir tillsagd att leta reda på och lägga till personen i fråga på FACEBOOK!
Teori:
Förr i tiden var man inte rädd för att bjuda hem någon eller bestämma möten. Man var ju illa tvungen med tanke på att det inte fanns några telefoner utan bara brev. Så om man ville bestämma en "dejt" med någon var man antingen tvungen att skicka ett brev eller bjuda hem personen och detta ansikte mot ansikte. Om man inte var feg och skickade någon annan förstås.
Innan facebook skickade man sms, eller så ringde man. Inte lika personligt som brev eller direkt, men mer personligt än facebook. Och man var tvungen att byta nummer för att man skulle kunna ringa eller skicka det där sms:et.
Men nu: "Jag måste gå nu, du hittar mig på facebook! Vi har säkerligen gemensamma vänner! Eller så vet du vad jag heter". Fast hur många gånger är minnet med? Man dissar och blir dissad med facebook.
Jag och Linnéa kom på en idé! Visitkort till Facebook. Väldigt enkla. Bild och namn! Istället blir meningen"Jag måste gå nu, du hittar mig på facebook" med en fin blinkning ;) och ge visitkortet. Jag tänker mig något sånt här:
Eller är det lite för analogt och back to the old days?
Var en idé bara =P
Teori:
Förr i tiden var man inte rädd för att bjuda hem någon eller bestämma möten. Man var ju illa tvungen med tanke på att det inte fanns några telefoner utan bara brev. Så om man ville bestämma en "dejt" med någon var man antingen tvungen att skicka ett brev eller bjuda hem personen och detta ansikte mot ansikte. Om man inte var feg och skickade någon annan förstås.
Innan facebook skickade man sms, eller så ringde man. Inte lika personligt som brev eller direkt, men mer personligt än facebook. Och man var tvungen att byta nummer för att man skulle kunna ringa eller skicka det där sms:et.
Men nu: "Jag måste gå nu, du hittar mig på facebook! Vi har säkerligen gemensamma vänner! Eller så vet du vad jag heter". Fast hur många gånger är minnet med? Man dissar och blir dissad med facebook.
Jag och Linnéa kom på en idé! Visitkort till Facebook. Väldigt enkla. Bild och namn! Istället blir meningen"Jag måste gå nu, du hittar mig på facebook" med en fin blinkning ;) och ge visitkortet. Jag tänker mig något sånt här:
Eller är det lite för analogt och back to the old days?
Var en idé bara =P
