Time
Tid är något jag tänkt på ganska mycket de senaste veckorna. Jag är redan 21 och har enligt mig själv inte åstadkommit någonting i mitt liv. I onsdags kväll kom jag till mina föräldrars hus för första gången sen jag kom hem från Turkiet. Det är något alldeles extra att stiga in genom dörren till ens gamla hem och känna lukten. Doften som bara finns hemma hos mamma och pappa. Man påminns om barndomen, om hur det var när man var liten Det var ett tag sen nu och jag önskar att jag hade gjort mer som barn. När jag var liten gick jag runt och önskade att jag var vuxen, men hur många barn gör inte det? Nu när jag är äldre är det inte ofta jag kan slappna av och bara leva livet så som man kunde göra när man var liten. Tiden räcker inte till, jag har alltid mycket att göra och väldigt lite tid att hinna göra det på. Skola, lägenhet, vänner och familj. Låter kanske inte så mycket men det är mer än jag hinner med.
Jag fick ett samtal igår. När jag lagt på ville jag bara gråta. Min stora syster ringde. När jag svarade sa en gullig liten röst: “Tack för kläderna”. Min fina söta lilla systerdotter var i luren. Jag har inte träffat henne på flera veckor. Saknar henne!
Igår plockade jag undan lite och hittade ett gammalt block. Där i fanns det 4 fulla A4 sidor som jag skrivit när jag var 17, inte den roligaste läsningen direkt. Fast jag känner nästan mig lite stolt, jag talar gott om mig själv.
Jag är inte värdelös och jag förtjänar din respekt. I nuvarande läget så är det du som absolut inte förtjänar min. Du kan dra åt helvete. Du är inte värd mig...
Dagen efter tog det slut mellan mig och den killen. En meningen lyder: "Jag letar efter den stora kärleken, jag trodde du var den men tydligen inte". Jag hade tappat den. Tron på kärleken. Men måste erkänna att hoppet har kommit tillbaka lite (men bara lite), situationen hade kunnat vara lite bättre. Jag går runt och grimaserar för att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Den här jävla tiden, dagar, veckor, månader, år. Allt är bara en del av det stora hela. En hel livstid. Som jag slösar bort genom att fundera på både framtiden och det förflutna. Livet är det som pågår medan du är upptagen med annat! I mitt fall att fundera!
Ännu en låt:
Jag fick ett samtal igår. När jag lagt på ville jag bara gråta. Min stora syster ringde. När jag svarade sa en gullig liten röst: “Tack för kläderna”. Min fina söta lilla systerdotter var i luren. Jag har inte träffat henne på flera veckor. Saknar henne!
Igår plockade jag undan lite och hittade ett gammalt block. Där i fanns det 4 fulla A4 sidor som jag skrivit när jag var 17, inte den roligaste läsningen direkt. Fast jag känner nästan mig lite stolt, jag talar gott om mig själv.
Jag är inte värdelös och jag förtjänar din respekt. I nuvarande läget så är det du som absolut inte förtjänar min. Du kan dra åt helvete. Du är inte värd mig...
Dagen efter tog det slut mellan mig och den killen. En meningen lyder: "Jag letar efter den stora kärleken, jag trodde du var den men tydligen inte". Jag hade tappat den. Tron på kärleken. Men måste erkänna att hoppet har kommit tillbaka lite (men bara lite), situationen hade kunnat vara lite bättre. Jag går runt och grimaserar för att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Den här jävla tiden, dagar, veckor, månader, år. Allt är bara en del av det stora hela. En hel livstid. Som jag slösar bort genom att fundera på både framtiden och det förflutna. Livet är det som pågår medan du är upptagen med annat! I mitt fall att fundera!
Ännu en låt:
