RoseThorns

I hela mitt liv har jag varit väldigt känslig men jag har lärt mig att inte visa känslorna. Känslor är för mig en svaghet och att visa någon ens svagheter gör att man hamnar i underläge. På senaste tiden har jag verkligen fått kämpa för att inte visa eller säga vad jag verkligen känner. Fast egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska säga, det finns inga ord för att beskriva mina känslor. Förälskad, förvirrad, ledsen, sorgsen, irriterad... om några dagar är han borta och det är då jag blir ensam. Jag trodde jag hade slutat tro på kärleken men jag har börjat låta mig själv hoppas. För detta känns så himla rätt och narturligt. 

Allt kommer att gå bra! Right? Det är ju bara ett halvår...