RoseThorns

Sitter själv i min lägenhet och har precis tagit hand om den hög med disk som bildats under helgen och dammsugat upp allt damm och hår som legat på golvet ett tag. Anledningen till att jag inte tagit hand om det innan är att jag har spenderat varenda ledig minut i helgen med killen och gårdagen försökte jag bara överleva. Jag ville egentligen inte lämna Jocke vid flygplatsen igår. Varför? Jag visste att jag skulle gråta, att jag skulle köra till och från flygplatsen med tårar rinnande nerför kinderna. Vi stod på flygplatsens parkering och sa hej då, för jag ville inte följa med honom in. Jag stod där med vetenskapen att nästa gång jag kommer få se honom, röra vid honom är antagligen i januari.

De närmaste veckorna får mina vänner och min familj bara stå ut. Jag kommer prata om honom och de kommer antagligen ge svaret att det är bara ett halvår. Det är andra dagen jag är utan honom och jag saknar honom redan! Mycket kan hända på ett halvår, men jag hoppas att vi klarar det. Jag vill att vi ska klara det!


Jag vet, jag låter dramatisk och patetisk! Men jag kan inte hjälpa det...

... och vem hade trott att en kille som han skulle vilja vara med en tjej som jag?