RoseThorns

Jag är känslomässigt instabil, emotionellt handikappad, vilket betyder: Jag behöver HJÄLP! Den enda som kan hjälpa mig är jag själv så jag måste hitta en lösning. Efter en noggrann analys av problemet har jag kommit fram till detta:

Jag måste gå ett steg längre! För att jag ska kunna må bra och leva ett lyckligt liv utan bekymmer får jag inte ha någon intim kontakt med det andra könet! Inga pussar, kyssar och absolut inte sängen.

Varför inte kanske någon undrar? Jo, jag klara helt enkelt inte av det. Jag är trött. Jag orkar inte med allt. Jag vill inte såra någon och orkar själv inte bli sårad. Efter helgens lustiga händelseutvecklig, ja vad ska man säga? Helt plötsligt gick allt från frid och fröjd till kaos. Det hjälpte inte heller att ett före detta ligg, min omedvetna förföljare, helt plötsligt dyker upp (som han alltid gör). Han såg mig inte, men han förstörde kvällen.

Dessutom, jag skulle aldrig vilja utsätta någon kille för mig. Jag är paranoid, lever i min egna lilla värld och är inte dugg realistisk. Jag är inte särskilt smart heller för den delen (eller inte så smart som jag hade velat vara).    

Om en kille vill ha mig så kommer han få kämpa. Jag ger upp tron på kärleken. Den finns inte!

Btw: jag är inte så här knäpp och lustig egentligen.