RoseThorns

Jobbet är toppen! Trivs väldigt bra måste jag säga. Har fått jobba mer med Ida som är en toppen tjej och har börjat lära känna de som arbetar i de andra affärerna bredvid. Tror detta kan bli en toppen sommar =)

Känner mig mer positiv än jag gjort på länge. Jag är mig själv och behöver inte umgås med massa folk som jag inte klickar med. Min vän Sevgin drar med mig ut på äventyr och ofta är Denda med som även det är en toppen tjej. Är så skönt att bli accepterad för den jag är och jag har mycket bättre självförtroende nu än vad jag hade när det var jag och Jocke.

Sakta men säkert börjar jag återhämta mig och uppskatta min nya frihet. Flörta oskyldigt kan jag göra i massor men längre är jag ännu inte redo att gå. Några oskyldiga pussar kanske men inte längre. Igår började det bli lite för allvarligt men jag stoppade det. Inga allvarliga flörtar för mig inte!

Den närmaste framtiden ska jag bara ha kul och bry mig om mig själv. Saker och ting får vänta. Dax att leva!

"Imagine the worst things you think about youself.
How would you feel if the ONE person you trusted the most thinks them too
and actually use them to reasons not to be with you."

Rachel-Vänner

Sitter hemma hos Sevgin som just nu är i duschen. Jag är små lullig och sitter i hennes soffa. Jag har varit ute med mina arbetskamrater från Ecco och vi har ätit och druckit gott. Jag har ätit dåligt och känner verkligen av det lilla jag druckit under kvällen.

Jag klarar inte av morgonen. Ifall jag vaknade med lite ångest innan vi bröt så går det inte jämföra hur kroppen skriker när jag vaknar nu. Kvällen går oftast bra. Då är jag mest arg och besviken och känner att han har gått bakom ryggen på mig i flera månader. Jag kan somna och sova en natt men vaknar ibland tidigare än vanligt och känner hur jag mår illa av att jag har så mycket känslor så de står mig upp till halsen. Jag ska hämta de sista sakerna idag sen är det verkligen över.

Jag har svårt att förstå det som har hänt. Att trots alla mina försök så har jag ännu en gång misslyckats och denna gången har det tagit hårdare än någonsin. Känner mig patetisk för att jag inte kan pussla ihop bitarna. För att jag bara gråter. För att jag slösar massa tid på en kille som inte förtjänar det. Eller gör han det? Ibland känns det som att jag förlorat en kille som var guld värd. Han fick mig att bli störtförälskad, han gav mig så mycket och han charmade mina vänner och min familj. Fast när jag tänker på hur han var mot mig ibland kan jag bli förbannad. Bland folk förändrades han, tryckte ner mig och fick mig känna mig värdelös. Det var ofta så bråken började, att jag kände mig ignorerad. Han tog väldigt mycket plats så jag tog ett steg tillbaka. Slutade vara mig själv. Så jag antar även jag förändrades bland folk, blev mer tyst och jag antar att många kanske tyckte att jag var underlig och otrevlig. Han visade ofta att jag inte var den rätta för honom och jag har länge vetat det. Fast jag tror inte att han själv uppfattat att han väldigt länge hållt mig på ett avstånd som varit bekvämt för honom, att jag inte kommit för nära.

Jag gråter varje morgon och jag saknar honom enormt. Mina vänner och min syster ställer upp och umgås med mig och det blir bra för en stund. Men när jag är ensam kommer saknaden. Han sa att jag är negativ och pessimistisk och att han inte kan leva med det längre. Att jag drar med mig honom. Jag tycker ändå jag var tydlig med om vem jag var redan från början.

Jag hoppas att jag en dag kan hitta en kille som kan älska mig för den jag är och som kan stå ut med att jag inte alltid är jätte positiv.

You'd never leave me

Jag visste inte vad jag skulle möta dagen efter jag skrev förra inlägget. Då ville jag bara skriva om en bok och om min koppling till den. Igår kväll och idag har jag verkligen fått kämpa emot ångesten, den tryckande känslan i bröstet, illamåendet och sömnlösheten. Han har lämnat mig. Orkar inte med mig, oss, längre. Jag vill inte tänka på alla tårar som har fallit idag för killen som i ett och ett halvt år har varit så stor del i mitt liv. Vad gör man när en person man umgåtts med praktiskt taget varje dag helt plötsligt försvinner: Överlever? Tar en dag i taget?

Jag har för stunden avaktiverat min Facebook för att slippa omvärlden. Det jag behöver just nu är mina närmaste vänner och glömma det gamla och börja på nytt.

Idag har det faktiskt varit väldigt synd om mig. "Hulk sad"!

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Så heter en bok som jag fick låna av min syster, skriven av Ann Heberlein. Titeln på boken stämmer in så bra på hur jag ofta känner. Som Kent’s låt “Mannen i den vita hatten”: Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö.

Min ångest är av en högst privat karaktär. En lägre sort. En självupptagen sort. En ömklig sort. Jag är en ömklig typ. En ynklig sort. Jag borde inte få finnas. Borde Inte Få Finnas Till.

Ångesten. Den ständigt gnagande ångesten som numera blivit en ovälkommen vän som jag alltid vet så småningom kommer och knackar på min dörr. Jag försöker att stänga den ute men en vän kan man inte länge säga nej till. Ibland är det skönt att tycka synd om sig själv. Det är ju ingen annan som gör det så då måste väl jag få göra det? I ångestens land finns bara jag och det är bara synd om mig. Ja, Gud vad synd det är om mig. Det är en ond cirkel det där med självömkan: Det är synd om MIG, JAG är ledsen, JAG har ångest, bry er om MIG. I min ångest är jag en egoistisk, självisk, självupptagen person. JAG bryr mig bara om mig och min eländighet. Ja, det är så himla synd om mig. När jag får dessa tankar känner jag mig värdelös så hur kan någon älska mig, vilja ha mig, när det inte finns något positivt att älska? Världen skulle vara en bättre plats utan mig.

Jag är så fruktansvärt trött. Så trött. Vad betyder det? Livet. Vad är det man gör när man lever? Vad är det som räknas? Vad fan går det ut på? Lycka och kärlek. Det är ju sånt människor förväntas sträva efter, eller hur.

Vissa dagar kan jag vakna upp och helt sakna lusten att leva. Förstå mig rätt: jag vill inte dö, jag har bara inte lust att leva. Varför ska man gå upp på morgonen? Vad ska man göra om ingen har tid att umgås? Vad ska man göra när det inte finns något att göra (förutom disk och tv)? Skaffa en hobby? Men om man inte brinner för något? De där jävla dagarna när man sover mer än vad man är vaken. Då man varken kan skratta eller gråta. Man är ett tomt skal i en tom lägenhet, i ett då tomt liv.

… det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen är att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma.

Jag mår bättre idag än vad jag gjorde förr. Men jag är fortfarande ledsen. Mina vänner är borta, de hör aldrig av sig längre. Jag känner mig ensam och söker mening. Men jag gråter inte lika ofta längre. Får inte samma utbrott. Måste hitta tillbaka till mina vänner och till livets alla roliga ting. Måste fortsätta!

Herberlein, Ann (2008) Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Lade för några dagar upp min bil på blocket. Fick inom 12 timmar ett sms från en någon i England som var intresserad av att köpa min bil. Han var till och med villig att ge ursprungspriset. Skit bra tänkte jag, då skulle jag få mer pengar för den än vad jag trott.

Sen började jag läsa om alla bedrägeri och vilka problem det är att sälja en bil till utlandet. Först tackade jag ja till hans erbjudande men drog mig strax ur. Det är inte värt att riskera att man står utan bil och ändå behöva betala skatt för den.

Varför finns det så mycket oärliga människor där ute?

Plus att i natt fick jag ännu ett engelskt sms från någon som var intresserad av bilen. Något är inte som det ska!

för mig iaf.

Har idag fått ett samtal ifrån the phone house. Jag var på intervju för en extra tjänst för ca 2 veckor sedan. Jag var så säker på att jag inte skulle få det. Idag ringde dem och sa att jag fått tjänsten =S Problem! Jag vet att jag kommer ha ett semestervikariat i sommar för Ecco men vet inte på hur mycket. Så kommer kanske inte kunna tacka ja till jobbet på The phone house. Plus att jag var på en intervju förra veckan om en tjänst som webbutvecklare så vet ju inte heller hur det kommer gå där. Det optimala hade varit Ecco och webbutvecklare. Måste ha något mer än Ecco då jag bara har några timmar (kanske 9 timmar) i veckan och det räcker inte till hyran. What to do, what to do?

Jag har fått jobb!
Efter en månads letande fick jag äntligen ett jobb =)
Tricket var tydligen att gå till arbetsplatsen och presentera sig och säga att man sökt arbetet.
Jag har blivit en "alva" på Ecco. Är inte så många timmar i veckan men det är någonting iaf.
Söker ett andra jobb eftersom timmarna på Ecco inte räcker. Har haft en intervju med teknikmagasinet och ska ha en intervju med The phone house imorn. Hoppas jag får något utav dem så jag klarar betala min billiga lilla lägenhet =). Ska snart till Ecco och avslösa butikschefen så hon kan äta lite mat. Det är så skönt att ha något att göra i veckorna!

Jag har länge letat efter en lägenhet och nu har jag äntligen hittat en och flyttat in. Men som med allt jag gör så blev det en massa krångel.

1. En kompis ringde upp sin chef som har lägenheter. Han hade en ledig och jag kunde flytta in redan nästa månad.

2. De fick en vattenskada i en annan lägenhet och lovade bort min lägenhet till paret med den vattenskadade lägenheten.

Tillbaka på noll

1. Ringer till min lillasysters hyresvärd och han har en lägenhet ledig (9C2) som jag kan få i slutet på månaden. Han bad mig skicka honom en liten presentation av mig själv.

2. Jag skickar en presentation via e-post men hör inte av honom på en vecka. Vi börjar nu närma oss månadsskiftet.

3. Jag ringer upp honom och frågar vad som händer. Han erbjuder mig nu en annan lägenhet(9D6). Säger att han inte har numret till tjejen som bor där nu så jag kan väl knacka på hennes dörr, kolla på lägenheten, be henne ringa honom och sen ska jag ringa honom själv. Okej, säger jag.

4. Eftersom jag jobbade på kabeln bad jag min lillasyster knacka på och fråga om tjejens nummer så jag skulle kunna ringa henne och boka tid så jag kunde få se på lägenheten. Hon är inte hemma dag1, 2 eller 3.

5. Jag ringer hyresvärden och säger att jag inte får tag på henne. Han svarar att det vore en ren omöjlighet och erbjuder mig sedan den första lägenheten igen (9C2).

6. Jag tittar på lägenheten (9C2) och tar den.

Så fick jag äntligen min lägenhet. Förrutom ett annat probelm uppstod:
Till lägenheterna ska man få ett förråd. Det finns lägenhetsnummer på alla förråden men dem gäller inte längre. Man ska helt enkelt ta ett förråd som är ledigt. Enkelt MY ASS. Inget förråd är ledigt. Finns ett förråd som är ledigt men det har hänglås. Min kära pojkvän ringer till hyresvärden och hyresvärden svarar att han ska tömma ett redan dagen efter. Han skulle ringa mig den dagen så fort han tömt förrådet. Har han gjort det? Nej! Skickade ett mail till honom men han har inte svarat och inget har hänt. Jag behöver verkligen ett förråd. Har sjukt mycket saker =S

Borde en sådan människa verkligen få hyra ut lägenheter. Mamma tycker dock att han är jätte bra. Jag har funderat på om det handlar om att mamma är över 40 och jag bara är 22. Åldersdiskriminering!

Sedan förra inlägget har det hunnit hända en del. Jag gick till chefen och bad om en högre timlön. Efter att hon lovat mig att jag skulle få som alla andra fick jag till sist 5-10 kronor mindre än de andra. Hon menade på att de kan inte ge mig någon säkerhet och att jag inte kan ge dem någon säkerhet om att jag kommer vara kvar. Hon förklarade också för mig att jag inte heller kunde få någon provanställning om jag nu ville ha det för fk-bolaget hade redan för många som gick på provanställning. Jag fick nöja mig med min tia som jag fick påökt i timmen.

Bara några veckor senare, dvs förra onsdagen fick jag, och en annan tjej som jobbat betydligt mer på kabeln är vad jag gjort och som vill ha anställning,  veta att vi fick jobba veckan ut (eftersom det var lite att göra). Eftersom vi jobbade kväll betydde veckan ut att vi fick jobba till dagen efter. Riktigt dåligt gjort tycker jag, en vecka innan kan man väl iaf få beskedet? Jag gick direkt till chefen och bad om ett intyg om att jag varit och jobbat där till och från sedan ett par år tillbaka. igår fick jag intyget i brevlåden och det såg bra ut. Förrutom att man såg hur kabeln hade myglat med min situation. Ifall en människa är timanställd i mer än ett halvår så räknas denna som anställd och ska ha tre månader i uppsägningstid. På de pappren jag fick av min förra chef så stod det att jag varit på kabeln sedan januari 2010 och det är ju betydligt mer än sex månader. Antar att chefen var lat och inte orkade skriva att jag var där i januari 2010, pluggade och gjorde annat i några månader, och kom tillbaka i september.

Jag är alltså arbetslös (till april för då kan jag få komma tillbaka till kabeln om jag vill). Vet ni vad? Det vill jag inte! Så nu letar jag jobb för fulla muggar. Får se hur det gå...

Har lånat boken Lycka nu. Får se om den kan ge mig lite lugn i mitt sökande efter nytt arbete.

Nästa inlägg: Min nya lägenhet och knäppa hyresvärd.

September/Oktober började jag arbeta hos Fk-bolaget på Amo-kabel och jag har varit där fram till idag. Jag går enbart på timmar eftersom jag letar efter ett annat arbete men har ännu inte hittat något. Första gången jag arbetade på Fk-bolaget var när jag var 16 år gammal och har varit där till och från sedan dess. Fk-bolaget är nästan det enda som står på mitt CV. Nu är jag osäker på om jag vill vara kvar eller inte.

Fk-bolaget har länge varit känt för låga löner för att vara en industri. Jag har gått på 100 kronor i timmen, plus ob när jag jobbat kväll. Det betyder att jag kanske får ut 12000 om jag har tur.

En eller två månader efter mig började Stina jobba på Fk-bolaget. Hon har aldrig varit där innan. Hon fick börja med 92 kronor i timmen eftersom hon är några år yngre. Igår fick Stina provanställning och pga detta så får hon 20 000 i ingångslön. Jag blev glad för hennes skull. Hon är en jätte fin tjej och vi har kommit varandra ganska nära men... det kändes som en jävla käftsmäll för mig.

Ska jag straffas för att jag vill något mer? Ska jag göra samma arbete som alla andra men få 4-5000 mindre än dem bara för att jag inte vill binda mig? Stina och jag kan ungefär lika många maskiner men ändå ska jag få så mycket mindre än henne. Jag har aldrig funderat på att alla andra tjänar så mycket mer än mig men igår så gick det upp för mig. Jag blir grundlurad och jag har gått med på det. De tjänar tusenlappar på att ha mig där arbetandes för en skrutlön. Jag är ingen praktikant som inte kan något om hur det fungerar på företaget. Jag kan företaget. Jag kan maskinerna: vilka kablar som körs i dem, var kablarna står, hur man lagar maskinerna om de går sönder och hjälper de andra medarbetarna, om jag kan, ifall de har frågor eller problem.

Det värsta av allt, där jag enbart skyller på mig själv, är att jag inte har något kontrakt. Jag har inte skrivit under något anställningskontrakt. Om jag kommer ihåg rätt så har jag bara gjort det en gång sedan jag började arbeta på Fk-bolaget när jag var 16. Inget kontrakt betyder för mig inga rättigheter.

Hur jävla dum kan man vara?