Som vanligt analyserar jag och upptäcker saker om mig själv och andra som inte är speciellt positiva. Att pendla till kalmar och mitt nya jobb tar upp extremt mycket av min tid. På vardagarna är jag sur och grinig och är allmänt gnällig. På jobbet tjatar jag om att jag kommer från Växjö och att jag går upp tidigt och kommer hem sent. Vet inte om dem jag jobbar med har lagt märke till det men jag börjar bli trött på mig själv. Vet inte ens varför jag säger det! Försöker jag få sympati? Kan säga att ibland är det inte lätt att vara så jäkla självkritisk! Där hade vi det igen! Ge mig sympati för att jag är självkritisk!
Vi är en stor grupp som har börjat på det nya jobbet och med det kommer att man måste vara social! Ser mig som ensamvargen som försöker. Jag gör det, försöker! Ibland blir jag rädd över att jag inte ska passa in. Vet att jag har svårt för det ibland. Fast egentligen är jag nog inte så osocial som jag känner mig.
Var ute på stan igår och inte för att låta självsäker men jag var HET :) Vet faktiskt inte vart tiden tog vägen. Vi var nog inne på Grace runt 12 och jag var sist ut :S Hade ännu en gång riktigt kul. Men kommer inte riktigt ihåg vilka jag gick runt med, dansade med. Det var inte mycket folk ute och vi var mellan 12-15 personer. Vi utgjorde en ganska stor procent av dem som var där :) En kväll med massa vänner på ett och samma ställe. Mycket bättre kan det inte bli! Nästa helg ska vi (Linnéa, jag och Sevgin) ut igen för att Moa fyller år. Först mat och sen Grace. Då ska jag vara mer närvarande. För ärligt talat, det var jag inte igår. Jag var i Malins värld som ligger miljoner destinationer ifrån verkligheten.
2011 var ett händelserikt år när det gäller jobb, skor och förhållanden.
I början på året jobbade jag på kabeln, bodde hos Jocke och ägde en suzuki. Sen fick jag gå ifrån kabeln, var arbetslös i tre månader och hade ett stort bråk med Jocke på min systers födelsedagsfest. Jag fick jobb som extraförsäljare på Ecco och en lägenhet i Hovshaga. Jag fyllde 23 och fick en weekend i Göteborg av Jocke och han sa att han älskade mig. En vecka senare sa han att det var slut, det blev ingen resa. Jag grät i en vecka, inte för resan då. Började gå hos en psykolog som fick mig att inse att jag måste se världen ur en 23:årings perspektiv, inte en 10årig flicka som drömde om man, barn och karriär.
2011 lärde jag mig att med bra vänner är hur man ska möta världen och med en stark tro på sig själv! Sevgin var där när jag behövde henne som mest. Min lillasyster stöttade mig och skickade mig till psyket :P. Nej, så allvarligt var det inte :) Fått många nya vänner och kontakter. Linnéa är en av dem och vi har mött Växjö och nattlivet tillsammans i höst och joggat flera mil runt Växjösjön. Tack vare henne har jag faktiskt kommit igång och börjat träna!
Var på The Arks sista konsert i Kalmar. Och såg då också på Håkan. Tillsammans med Linda Kron sa jag hej då till The ark och blev åter kär i Håkan och hans musik. Håkan är sommar och Sverige för mig!
2011 blev jag då blivit singel och mött singellivet med ostadiga vingar. Har träffat massa fina och ofina killar. 2011 träffade jag den fina Mr T som gav mig lite tro på kärleken igen, B som alltid har ett stort leende, Ted Gärdestad (Stellan) som funnits på deluxe och gett mig en lustig härlig min. T från flera år tillbaka som jag åter blev så kär i men som aldrig ledde någon vart. En av the loose brothers och spinkige M. Åh, Daniel kysste mig vilket jag inte får glömma!
Jag har köpt 11 par skor (som jag kommer ihåg) Har en ny mobil vilket tog mig ifrån stenåldern :) Såg för första gången breakfast at tiffany's
Och några dagar innan årsskiftet fick jag ett nytt jobb. Detta hjälpte min storasyster mig med :) Höll mig uppdaterad och tipsade mig!
Nu två låtar som jag tillägnar 2011 men de är lite äldre. Moon river och Himlen är oskyldigt blå!
Trodde aldrig att jag skulle gråta för att jag fått ett nytt jobb. Det är inte glädjetårar som rinner just nu. Jag har fått ett jobb, i ett halvår iaf. Heltid med dålig lön. Men vad skulle jag annars göra? Det fanns inga timmar på Ecco och jag måste ha tak över huvudet.
Vet inte men jag får hela tiden känslan att vara obetydlig och att det är hopplöst att få in en fot någonstan och sedan ha möjligheten att klättra. Fast vet inte varför jag gnäller. Jag är säker i ytterligare ett halvår. Men sen då? Antar att jag får andas lite för att sedan vara tvungen att börja söka igen. Fast kanske är arbetsmarknaden bättre då. Kan ju alltid hoppas!
Den kommande veckan kan vara avgörande om hur nästa år kommer att se ut. Fler och fler saker går emot mig men jag tänker inte ge upp hoppet än. Snart måste turen vända!
Ghost town and haunted love Stone hard, machine gun Fired at the ones who run Stone hard, as bulletproof glass I'm bulletproof, nothing to lose You shoot me down, but I won't fall I am titanium
är som skor och människor. Vissa modeller passar, vissa inte. Alla är vi olika och även om man vill så fungerar man inte ihop med alla. Olika egenskaper hos människor skär sig och vänskap eller kärlek kommer aldrig vara möjlig. Men många av de människor vi träffar kan man ändå komma överens med på något plan. Erfarenheter styr lite om hur man är som person. Så då borde mycket bero på när man träffar någon, vilken tid i livet, hurvidare man kommer överens med någon eller inte. Är det så med kärlek också? Att det beror på när man träffar någon som kommer avgöra om det kommer uppstå en gnista eller inte.
Vet inte om jag tror på att vi människor bara har en sann kärlek. Skulle enbart en av alla människor på jorden vara den rätta för mig? Orka leta! I Sex and the City menar Charlotte på att vi enbart har tre kärlekar. Är det vad en människa hinner med eller klarar av på en livstid eller är vi bara kapabla till att älska tre människor på det sättet? Verkar underligt!
I filmen Ever After diskuterar två av karaktärerna ifall vi människor bara har en sann kärlek. För tänk om man träffar en människa, blir kär, gifter sig och att den sedan blir denna träffad av blixten och dör. Sen träffar man en annan, blir kär i den och vill spendera livet med den. Vilken var rätt? Vilken var man menad att vara med? Den första som dog, eller den andra som man träffade senare. Och vad hade hänt om man träffat den andra före den första eller båda samtidigt?
Finns det ETT happily ever after? Eller finns det många?
Jag har varit singel nu i några månader och har upptäckt ett ganska intressant fenomen. Om man träffar en kille ute en lördagskväll, pratar och har trevligt så byter man inte nummer när kvällen är slut. Nej, man säger eller blir tillsagd att leta reda på och lägga till personen i fråga på FACEBOOK! Teori: Förr i tiden var man inte rädd för att bjuda hem någon eller bestämma möten. Man var ju illa tvungen med tanke på att det inte fanns några telefoner utan bara brev. Så om man ville bestämma en "dejt" med någon var man antingen tvungen att skicka ett brev eller bjuda hem personen och detta ansikte mot ansikte. Om man inte var feg och skickade någon annan förstås.
Innan facebook skickade man sms, eller så ringde man. Inte lika personligt som brev eller direkt, men mer personligt än facebook. Och man var tvungen att byta nummer för att man skulle kunna ringa eller skicka det där sms:et. Men nu: "Jag måste gå nu, du hittar mig på facebook! Vi har säkerligen gemensamma vänner! Eller så vet du vad jag heter". Fast hur många gånger är minnet med? Man dissar och blir dissad med facebook.
Jag och Linnéa kom på en idé! Visitkort till Facebook. Väldigt enkla. Bild och namn! Istället blir meningen"Jag måste gå nu, du hittar mig på facebook" med en fin blinkning ;) och ge visitkortet. Jag tänker mig något sånt här:
Eller är det lite för analogt och back to the old days? Var en idé bara =P
Det finns en möjlighet att saker och ting kan rätta till sig. Måtte jag ha talang och tur får att det ska bli till min fördel! Måste kunna tala bra om mig själv, sälja mig själv och sen visa att de gjorde rätt om de mot alla odds valde mig. Snälla utbildning ge mig en fördel! Jag har lagt ut 150 000 på detta!
Vet att jag talar mycket om killar i min blogg men det är självklart ganska stor skillnad när det gäller känslorna för dem olika. För ärligt är det bara en jag faktiskt har känslor för.
1. Han som jag inte nämner vid namn men skrivit om i några inlägg 2. 3. 4. Jocke (har inte kvar några känslor för honom men kan sakna dem veckorna vi hade i England) 5. 6. Mr T 7. 8. Ted eller rättare sagt Stellan
Har funderat fram och tillbaka och kommit fram till att jag väljer mig. Jag fick förklarat att han jag tittat på i smyg antagligen har känslor för en annan. Varför skulle det då vara värt att forsätta gå runt och fundera? Jag väljer att vara ovetande. Så jag gör upp lite andra planer. Jag ska imorn söka ännu fler jobb, göra knäck och programmera. Sen ska jag bli smal. Hur knäck och bli smal går ihop vet jag inte ännu. Får ge bort några till lillsyster. Sen blir det glöggbjudning imorn hos en tjejkompis. Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad.
Träffade en kille en kväll för några år sen. Jag var upptagen och han var en främling som jag egentligen hade velat göra till mer. Vi sågs sporadiskt, han som en vän till vän. Jag som en bekant, varken vän eller främling. Han fanns i min närhet, men jag berättade aldrig, jag satsade inte utan höll mig till mitt. Jag var ofta svartsjuk, men gömde känslorna. Det gick år men jag var upptagen och han var en vän till en vän. Det var tyst i några år, men vi sågs igen. Han var fortfarande en bekant, varken vän eller främling. Det gamla för mig var kvar, nu fanns chansen, möjligheten, för jag vet ju faktiskt inte. Men jag väljer bort honom, vågar och vill inte satsa utan väljer mig.
VET att jag är dramatisk men som jag tror att jag skrivit innan, hur roligt hade det varit annars? =P
Idag har jag gått runt med ett lugn. En slags sinnesro. Visst har saker och ting velat förstöra detta lugn men jag har lyckas skjuta dessa bekymmer åt sidan. Folk handlar inte skor längre och därför får vi "gå hem" om det inte finns något att göra. Men jag är ledsen, jag tänker vara dem få timmar jag faktiskt har. Fick veta att jag inte gått vidare i på ett av de jobben jag sökt. Har städat lite sen helgen men inte allt. Jag tar itu med det imorn eller på onsdag när jag är ledig.
Helgen gick bättre än förväntat. Var inte alls sån katastrof som det brukar vara när jag har fest. Taxin (två minibussar) kom i tid och alla kom snabbt ur lägenheten så vi kom till stan i en ganska bra tid. De flesta hade nog ganska trevligt =) Jag hade det större delen av kvällen. Klarade också jobba på söndagen vilket var ett stort plus. Fast nu ska jag inte ha förfest på ett tag. Oroar mig alldeles för mycket.
Jag gör vad jag kan, orkar och anser att saker och ting är värda och lägga tid på. Visst kan jag göra mer, men jag skulle även kunna göra mindre. Jag får vara nöjd med det jag har för det hade kunnat vara värre. Sen får jag fortsätta att försöka göra det bättre.
Någon gång borde även jag ha lite tur. Men just nu skulle jag vilja stanna tiden. För idag är jag glad =)
Har återigen börjat lyssna på denna fina låt. Tolkar den på mitt egna lilla sätt. Rätt eller inte vet jag inte. Men vad ska det bli av mig?
Jag var ute på Bjurö Klubb och jag tittade på stranden Och vågorna krålade och jag vada in I natten O ja, jag var en vinnare runt vattnet O ja, jag var en vinnare
Åh, jag lovar, gissa vad jag hittade längs vattnet En blåval som härjade runt stränder, han sa han kände mig Han sa: Jag har sett dig när du vandrar Varje kväll du tänker högt och viftar armar
Den sa: Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån Från din öde ö, från dina papper och pennor Du är en förlorare, men du kan gömmas I min mun En människa är inte tung att bära på
För vad ska det bli av dig Vad ska det bli av dig, hej Ja, vad ska det bli av mig Men vad ska det bli av dig Den sa: Vad ska det bli av dig, hej Ja, vad ska det bli av mig
Men vad ska du bli Ja, vad ska det bli av mig Jag sa: Om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder Och jag ska tjalla-lla, tjalla ifrån döden Och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa Och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna Att du lurar folk som emellanåt är ledsna Och de lurar folk som e-, som e-, som e-, som e- Jag är redan vinnare
Vad ska det bli av dig Vad ska det bli av dig, hej Ja, vad ska det bli av mig Men vad ska det bli av dig Den sa: Vad ska det bli av dig, hej Ja, vad ska det bli av mig
Men vad ska du bli Ja, vad ska det bli av mig
Jag sa: Blåval Åh åh, vi är redan fria Åh åh, vi är räddade och fria
Jag sa: Jag är ute på Bjurö Klubb och jag tittar på stranden Och vågorna krålar och jag vadar in I natten O ja, jag är vinnare runt vattnet En vinnare Är redan vinnare
Vad ska det bli av dig Vad ska det bli av mig En vinnare Det är vinnaren Vinnare
Jag väntar på helg, jag väntar på svar, jag väntar på att andra ska agera så att jag kan göra mitt.
Till helgen händer massor med sköj =) Fredag: Bowling och mat med jobbet. Även om jag är ledsen över mina timmar tycker jag om mina arbetskamrater och det ska bli kul att träffa dem utanför arbetet. Jag funderar över om det är någon som kan bowla. Har "pensionären" glömt att nämna att hon vunnit Svenska mästerskapen i bowling. Kan Anki skruva klotet och få en strike? Kan Frida ;) få full pott och klå oss alla? Svaren får jag på fredag =P
Lördag: Först jobb (inte så roligt) men sen kommer Kicki och då ska vi äta och göra oss fina inför kvällen. Mission definetly possible! För då är det partaj som gäller =) Ska ha förfest och har ingen aning om hur många som kommer. Har bjudit en massa och fått svar från vissa.
Grace och dans! Kul? Jävligt stor chans!
Som sagt har jag sökt lite jobb och nu handlar det mest om att vänta. Jag ska göra några besök i veckan och hoppas att det ökar mina chanser. Det gjorde det med Ecco iaf. Men sen vet man aldrig. Det ser inte ljust ut just nu. Nilsons skor bredvid oss på Samarkand ska stänga. Det går rykte om att två sportaffärer i stan ska stänga och bara finnas kvar på Grand. Framtiden är ovis!
Sen har jag fått i uppdrag att göra min lilla bys webbplats. Jag har gjort klart designen och behöver nu innehåll så jag kan fylla webbplatsen med något och ett webbhotell. Plus ska fixa och trixa lite med databaser, php och MySQL. För jag tänker mig något slags forum, möjligtvis, och en "viktiga datumlista" som dem själva kan uppdatera. En administrationssida behövs då också. Hade varit kul om jag hade kunnat börja med det. Eller kan kan jag men skulle vilja ha det rätt från början med tanke på att jag inte sysslat med den sortens kodning sen kursen jag gick två år tillbaka.
Snälla! Låt mig Lyckas i något jag gör! (Och det behöver definitivt inte vara bowlingen! Ett jobb blir bra =P)
Har massor av saker som jag vill ha. Blir lite så när man är fattig =) Så när jag får ett nytt jobb (inte om, utan när!) ska jag ge dessa saker till mig själv =)
Htc Sensation xl
Skor: Tamaris
Halsband: Pilgrim
Får se om det blir några presenter inom den snaraste framtiden.
"Life's a bitch and then you die" är ett uttryck jag fick lära mig av en deppig 30-åring när jag var 19 år gammal. Kan inte gör mer än att hålla med honom. För inte har man tur med livet inte. Fast några små ljuspunkter finns det väl =)
