En tanke slår mig nu när den 31 augusti börjar närma sig och mitt konsultuppdrag på ICOM återigen snart kan lida mot sitt slut. Har varit här sedan den 31 januari 2012 och från att jag bara skulle haft ett halvår har förlängning på förlängning lätt till att jag fortfarande är kvar.
När jag började på ICOM var jag glad för detta halvår och såg det som en lång period och var överlycklig för denna möjlighet. Då hade jag varit glad för tre månader, bara för att få arbeta med något som låg nära det jag studerat till. Idag när det är tre månader kvar på uppdraget ser jag det som en kort period som kommer gå fort och snart vara över.
Jobbpaniken besöker mig dagligen och frågan finns konstant i mitt huvud:
Vad kommer jag göra i höst?
The Great Gatsby
Något mer
And then I'm alone again
walking on the earth by myself again
bathing in my own shit
not crying even a bit
walking on the earth by myself again
bathing in my own shit
not crying even a bit
Ni ser, ni ler, det finns något mer
Du ser, DET där, du är kär
Han sa, det är ja', det är dig jag vill ha
Solen log, oron drog, han menar det nog
Du är min tönt
Du är en drog, ett beroende
En drog vars effekt är att sväva på ett rosa moln
När effekten försvinner, molnet löses upp,
faller vi.
När vi tar mark lyser solen på oss
Jag unnar mig ytterligare en dos, av dig
Sen är jag där igen, över skog och mark
På mitt rosa moln, med bara dig som sällskap
En drog vars effekt är att sväva på ett rosa moln
När effekten försvinner, molnet löses upp,
faller vi.
När vi tar mark lyser solen på oss
Jag unnar mig ytterligare en dos, av dig
Sen är jag där igen, över skog och mark
På mitt rosa moln, med bara dig som sällskap
Släpp det
Att tala med folk har aldrig riktigt varit min grej! Att få ihop en mening är svårare för vissa än andra. Syftningsfel och uttrycka sig fel. Blir så trött på mig själv att jag inte kan föra ett normalt samtal med folk utan att framgå som en underlig, lite mindre intelligent person.
Släpp det! Gå inte runt och fundera på vad folk tycker och tänker om dina konstiga meningar. Men det är inte så jävla lätt! Måste tänka på det!
I will not!
Den här existentiella ångesten är tröttande, dödande, mördande
Oh help me god mighty, oh mighty, 'cause I can't walk, I can't talk, I will not
Live this way, Love this way, Die this way
Yes, show me the way, the path to illumination
that I am like the others, worthy
Oh help me god mighty, oh mighty, 'cause I can't walk, I can't talk, I will not
Live this way, Love this way, Die this way
Yes, show me the way, the path to illumination
that I am like the others, worthy
Halsband
Inte bra att sitta på jobbet, kolla på pinterest och sedan hamna på sidor med massa söta & fina saker! Vill ha!
Lost
Jag är ute och virrar i skogen. Jag har gått vilse... och hittar inte hem!
Abstinens
Pengarna flyger! Trots shoppingstopp... Inga kläder, inga skor, inga smycken! Till mig... Andra är det tillåtet att handla till. Och cykel har jag köpt, för det får jag. Mobilskal och sportarmband till mobilen har jag köpt, för det får jag. Shoppingstoppet är till för att jag ska köpa de saker jag behöver men inte köper pga att pengarna går till skor och kläder ist.
Igår kollade jag på nätet, och vips så hade jag handlat (fast inte till mig). Sedan gick jag runt i affärerna i Växjö och handlade fördelsedagspresenter som jag planerat och funderat på i någon vecka. Lite spontant lite planerat.
Vad jag har saknat detta underbara att springa runt i affärer och dra mitt kort.
Vad jag har saknat detta underbara att springa runt i affärer och dra mitt kort.
Egentligen gillar jag inte att ge presenter. Vissa presenter finns det en tanke bakom, en önskan om att göra en person glad. Ge dem något de behöver. Om reaktionen sedan inte blir som man förvantat sig har alla ens ansträngningar varit förgäves. Därför anstränger jag mig inte alltid lika mycket som jag brukade göra. Men visst finns fortfarande hoppet att jag ska ha prickat rätt. Det ger en beroendeframkallande kick. Precis som när man kommer hem efter en runda på stan och lägger upp alla inköp på sängen.
Tillbaka till verkligheten. Presenter eller kläder till mig själv. Shoppingberoendet är klart kvar och pengarna fortsätter att försvinna. För att säga emot mig själv, det kan i många fall vara roligare att ge bort något till en annan än att köpa något till mig själv. Bara för möjligheten att göra någon glad...
How sweet life would be
If I could be free from the sinner in me
How sweet om jag var perfekt
How sweet om jag inte skulle såra mina nära och kära genom klumpighet och att vara otillräcklig
How sweet om jag inte fick mentala blockeringar och utbrott
How sweet life would be if I could be free from parts of me!
Ettusenett ettusentvå...
Klockan tickar, sekunderna går
Inget ljud, inget ljus, inget tecken på liv
Väntan, tortyren
Inget svar, inget ljus, inget tecken på liv
Säg mig vad är fel, vad är ditt problem?
Tystnaden dödar, vad är ditt problem?
Kämpar emot, frustrationen skriker: FÖRSTÖR!
Men det är tyst, ingen rör sig
Inget hopp, inget ljus, inget tecken på liv
Inget ljud, inget ljus, inget tecken på liv
Väntan, tortyren
Inget svar, inget ljus, inget tecken på liv
Säg mig vad är fel, vad är ditt problem?
Tystnaden dödar, vad är ditt problem?
Kämpar emot, frustrationen skriker: FÖRSTÖR!
Men det är tyst, ingen rör sig
Inget hopp, inget ljus, inget tecken på liv
Another
You hurt me, time after time
not showing the world that I'm yours
and that you, you are mine.
not showing the world that I'm yours
and that you, you are mine.
Lycka = rädsla
Närhet = rädsla att förlora
Känslor = rädsla om icke existerande
Önskan= rädsla för de som inte hörs
Nutid = rädsla från det förflutna
Framtid...
Fråga till S: Vad är du rädd för?
Svar: Bättre tider...
När man är nere säger folk att låt det gå en tid, allt blir bättre snart. Men vad händer när det är bra? Då vet vi också att snart kommer det bli sämre igen.
Visst går det inte att gå runt och tänka så, men tankarna är där...
Känslor = rädsla om icke existerande
Önskan= rädsla för de som inte hörs
Nutid = rädsla från det förflutna
Framtid...
Fråga till S: Vad är du rädd för?
Svar: Bättre tider...
När man är nere säger folk att låt det gå en tid, allt blir bättre snart. Men vad händer när det är bra? Då vet vi också att snart kommer det bli sämre igen.
Visst går det inte att gå runt och tänka så, men tankarna är där...
Litet men stort
Det var bara jag som var uppe i de' blå
Det var bara jag som inte längre kunde stå
Det var bara jag som ville att vi skulle vara två
Det var bara jag som inte längre kunde stå
Det var bara jag som ville att vi skulle vara två
Tysta kriget
Du talar och är nedvärderande.
Försöker hävda dig och vara större, se ner på dina objekt.
Försöker hävda dig och vara större, se ner på dina objekt.
Ett outtalat krig som ofta inte ens existerar,
men när vi minst förväntar det, om någon slappnar av, känner en falsk trygghet kommer knivens egg mot en oskyddad fri rygg.
En kommentar som köttar, ett utlägg som dödar. Du ler och alla skrattar, det osynliga blodet rinner och ytterligare ett sår har tillkommit bland miljoner. Många ärr från förr medan andra fortfarande färska.
Manipulation är ditt starkaste vapen, din kvicka tunga är din vassaste kniv.
Vi tvingas till att bli soldater i en enmanna armé. Alla är vi tysta om det blodbad vi står i och därför blir vi inget mer.
Det är ett rått krig där endast ögonen berättar, leenden döljer det som andra inte får se.