RoseThorns

Denna helgen har varit min och bara min. Jag har jobbat och annars inte gjort många knop. Söndagsångesten var där även om jag inte festat. Nästa helg ska jag defenitivt ut! Nu har jag haft min lugna helg som alla tjatat om. "Du är ute jämt", "tror du skulle må bra av att ta det lugnt en helg", "din söndagsångest beror på att du är ute varje helg och inte hinner återhämta dig under veckorna". Nu har jag bevisat för mig själv och andra att jag kan ta det lugnt en helg och att ångesten infinner sig även om jag inte varit ute och dansat. Något jag dock känner nu är att jag är grymt rastlös. Ska bli så skönt att dra ut och jogga imorn och bli av med lite energi. Har också riktiga jobbpass den kommande veckan.. halva dagar och inte bara 3-4 timmar hit och dit.

Den jobbsituationen jag sitter i fungerar inte länge till. Även om jag försöker ta alla extrapass jag kan komma över så får jag ändå vända och vrida på pengarna. En av dem som arbetar på Ecco har fyllt 65 och skulle kunna gå i pension men hon vägrar flytta på sig. Hon säger att hon tycker synd om oss "ungdomar" och att vi inte får arbete. Lustigt?! Jag hade kunnat ha ett långtidskontrakt inom snar framtid om hon hade slutat eller dragit ner på sina timmar. Men nej. Alla ska rätta sig efter henne.
Är så trött på dem äldre tanterna på jobbet som bossar över varsin butik. De är otrevliga mot oss anställda och den ena är otrevlig även mot kunderna. De talar till en som om man vore bakom och inte kunde skilja på bak och fram. Jag är trött och irriterad på min livssituation. Man försöker men måste vänta på att en sur och bitter tant ska flytta på sig så man kan komma vidare i sin "karriär". Har sökt lite jobb men antar att det är dax att lägga i ytterligare en växel.

Var är turen när man behöver den?