RoseThorns

London

Publicerad 2009-11-23 15:07:26 i Allmänt,

Jag har snart varit i London i en vecka.  Jag åker hem imorgon kväll och det är inte med ett leende på läpparna! Egentligen borde jag vara glad. Jag har haft en bra och trevlig vecka i Jockes sällskap och allt har fungerat jätte bra. Men jag vill inte åka hem. Jag vill inte vara utan honom igen!

Så vad har jag hittat på? Både torsdagen och fredagen spenderade jag dagen med min moster.Hon visade mig Barnes där de bor och så var vi och shoppade lite i Hammersmith tror jag det hette. Handlade lite för mycket onödiga kläder men det går inte göra något åt nu. På kvällarna har det varit Jocke och jag.
I lördags åkte Jocke och jag på äventyr! Han hade planerat dagen så jag visste inget om vad vi skulle göra. Vi åkte in till centrala London och åkte London eye och gick på madame tussauds. Vi gick också förbi picadilly och åt på angus steakhouse. Jag vet att Jocke gillar blodigt kött men jag kunde inte titta på när han åt den där köttbiten. Min lillasyster hade dött om hon sett det där.
Igår söndag åkte vi in till Kingston där Jocke jobbar. Vi har varit där ungefär en gång om dagen och ätit eller gått affärer. Igår åt vi pizza och gick på bio. Vi såg new moon. Den var okej, men första filmen var bättre.

Nu när jag sett hur Jocke bor och träffat hans rums- och arbetskamrater (vilka jag inte pratat alls mycket med fast jag vet att jag borde) skulle jag förstå om han skulle vilja stanna kvar här. Vilket jag hoppas att han gör om det är det han vill, även om jag i ett själviskt perspektiv vill att han ska komma hem. Jag hoppas ni förstår hur jag menar...

Ska börja packa lite nu och sen ska jag ta tåget i till Kingston och träffa den finaste killen jag känner som jag är upp över öronen förälskad i!  

Kommentarer

Postat av: luuisa.

Publicerad 2009-11-30 10:03:02

tss jo män tur ja inte va med när han åt den blodiga köttet:P

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Malin

"Life's a bitch and then you die" är ett uttryck jag fick lära mig av en deppig 30-åring när jag var 19 år gammal. Kan inte gör mer än att hålla med honom. För inte har man tur med livet inte. Fast några små ljuspunkter finns det väl =)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela